Hej Alfons Karabuda
Får jag fråga:
Hur mycket vill du ha betalt för att din granne skall kunna ha dubbla kopior av sina semesterbilder?
Det är nämligen den lyxen som tillfaller dig som etablerad kompositör under CopySwedes beskydd.
Jag hade inte haft något som helst problem med de avgifter som CopySwede kan ta ut på tomma CD, DVD, flashminnen och hårddiskar om pengarna hade gått till att lyfta fram mindre kända artister som t.ex. Imaginatron med sin demoskiva DedicaTion <http://imaginatron.bandcamp.com/> (registrerad hos STIM och Kungligabiblioteket), eller aktivt verkande för grundläggande yttrandefriheter som att driva TOR-servrar.
Istället lägger CopySwede och stora immaterialrättsinnehavare sina pengar på att öka sina intäkter och förlänga copyright.
Fråga nummer två:
Hur stort värde tycker du att det finns i Disneys "Steamboat Willie" i dagens läge, och att ingen "rör den" annat än med Disneys godkännande?
Saken är den att trots att alla inblandade i skapandet av den filmen är sedan länge döda (snart 50 år), så är den filmen upphovsrättsskyddad. Om det inte finns något som helst kulturellt värde i att skaparna får betalt för den undrar jag varför du, som talesperson för Kulturskaparna, kan argumentera för att "Steamboat Willie" skall vara upphovsrätts skyddad, men inte större verk så som det producerat av till exempel Beethoven eller Händel.
Hej,
ReplyDeleteJag vill inte ha något alls betalt för att min granne ska kunna ha dubbla kopior av sina semesterbilder. Det är en propagandabild som elektronikbranschen och piratrörelsen gärna sprider, men den stämmer naturligtvis inte.
Jag tror på att man ska ha betalt för sitt arbete. Jag tror också på att man ska ha ersättning när någon annan tjänar på ens arbete. Dessutom tror jag på min rätt som kulturskapare till mitt eget ord. Det här handlar förstås inte bara om pengar.
I grunden har kulturskapare ensamrätt till sitt arbete. Det är bra - utan den ensamrätten kan min musik användas i sammanhang som jag inte står för. Jag vill kanske inte att min musik ska användas i ett visst politiskt syfte. Eller att den används på ett för mig eller min familj kränkande sätt.
Privatkopiering, alltså laglig kopiering, är ett undantag från den ensamrätten. Det är rimligt att jag och andra kulturskapare får ersättning för det undantaget. Det är också rimligt att vi får ersättning för det inkomstbortfall som kan uppstå. Det tycker även lagstiftaren.
Så det här handlar inte om "lyx". Det handlar om en ersättning för att du, jag och alla andra får rätten att kopiera från laglig förlaga till oss själva, till familjen och till nära vänner. Trots att den rätten förutsätter ett undantag från min och andra kulturskapares ensamrätt till vårt arbete.
Dessutom får ingen av oss kulturskapare ersättning för något annat än just detta undantag. Elektronikbranschen, som betalar ersättningen, betalar nämligen inte för något annat - absolut inte semesterbilder och andra egna filer. De får till och med avdrag på ersättningen för att deras produkter också används till annat än att kopiera musik och film. I vilken mån de sedan tar betalt av dig och mig som kunder för att finansiera sina egna utgifter för privatkopieringsersättning eller andra ersättningar och avgifter de betalar är förstås upp till dem. Fråga dem gärna!
Vad gäller "Steamboat Willie" och Disney talar du om storbolags rättigheter. De är ganska ointressanta för mig. Jag arbetar inom SKAP, ECSA och Kulturskaparna m fl organisationer och nätverk för en stark upphovsrätt på de enskilda kulturskaparnas sida. Jag tror på kulturens mångfald och utveckling och tror att båda mår bäst av att upphovsrätten står på kulturskaparnas, inte storbolagens sida.
Skyddstiden kan alltid diskuteras. För mig personligen ter det sig inte alls absurt att åtminstone mina barn kan ha rätt att säga från om de tycker att min musik används i ett för dem kränkande eller felaktigt sammanhang. Det känns inte heller konstigt att de skulle kunna få viss ersättning när den används kommersiellt. Varför skulle mina barn efter min död kunna få tjäna pengar på mina fysiska investeringar (säg att de ärver en fastighet med hyresrätter efter mig, värdepapper eller konstverk) men inte på mina immateriella investeringar?
Synen att immateriella tillgångar saknar ekonomiskt värde är förlegad och högst riskabel i ett samhälle där en allt större del av vår ekonomi bygger på just immateriellt arbete.
Läs gärna mer om mitt arbete för upphovsrätt och yttrandefrihet på min blogg http://contentisking.squarespace.com/, på Kulturskaparnas webbplats http://www.kulturskaparna.com/ eller på Right! http://right11.se/.
Till sist ett tips i all välmening: bloggen är ett utmärkt sätt att göra sig hörd. Jag använder mig som sagt av en själv. Men ibland funkar det bättre att använda alternativa, om än äldre, kanaler som mail eller telefon. Jag hade missat dina frågor här på din blogg om inte en bekant hade tipsat om dem. Bättre sätt att nå mig om du har frågor finner du här: http://skap.se/index.php?m=33
Alfons